Dagar man egentligen älskar
Jag älskar att bli väckt av Anitas klara stämma på morgonen. Speciellt tio i sju. "God morgon Jessica, kan du jobba i dag?" Kvittrar hon fram. Själv är jag lite mer skrovlig i rösten när jag får fram var och när?
Med orden; halv åtta, kris, hedeskoga kastar jag mig in i duschen. Jag trvis i Hedeskoga. Den krisen jag hade stressat till bestod av två ungar som kastade sig över mig. "MIN JESSIICA". En kvart senare satt jag i soffan med sex ungar över mig som skrek "Min mamma" Say what? Lämna mig ifred. Det bästa var ändå att leka "hela havet stormar" och varje unge började gråta när de åkte ut. "jag satt på den stolen först." Suck...
Så egentligen skulle jag sluta halv två, men så kunde jag få förlängt till halv fem om jag ville. Och jag säger ju inte nej till mer jobb. Men barnen hade lugnat ner sig och gud vad mysiga de egentligen är och personalen på det stället är så härliga människor. Så nu ska jag vara där i morgon igen och även jobba några timmar med Spützan. Förresten så älskar jag att jobba, var så speedad när jag kom hem att jag tog ett medel-puls pass!
Nej, nu kallar tv:n!